Att lära av sina misstag är en gammal sanning – men hur många av oss lever efter devisen? Amy Edmonson är professor vid Harvard Business School och har skrivit boken ”Rätt sorts fel. Konsten att misslyckas väl”. Här drivs tesen om tre sorters misslyckanden, varav ett är nödvändigt att utsättas för.
”Du måste bygga upp dina muskler för misslyckande, lära dig att världen inte går under när du misslyckas”,säger Amy Edmonson i Svenska Dagbladet 11-01-2025. Enligt henne finns en motvilja att misslyckas som gör att vi undviker betydande steg som behövs för att göra framsteg, både i yrkeslivet och det privata. Hennes forskning har fått stort genomslag i företagsvärlden och genom att dela in snedsteg i enkla, komplexa och intelligenta misslyckanden hjälper Edmonsons forskning oss att förstå när vi ska våga lite mer. ”Skälet till att vi ska bry oss om intelligenta misslyckanden är att de mest framgångsrika personerna, oavsett område, misslyckas oftare än resten av oss.”
Enkla misslyckanden händer i en bekant terräng och har bara en orsak. Det kan handla om att glömma socker vid en bakning, eller annat som kan undvikas genom försiktighet. Enkla misstag är oftast oavsiktliga, och om de bestraffas blir resultatet oftast att personer slutar erkänna när något gått snett – vilket i sin tur ökar risken för att fler misslyckanden begås.
Komplexa misslyckanden kan utspela sig i både känd och okänd terräng. De har flera orsaker och kan ofta liknas vid en ”perfekt storm”. Här krockar en blandning av inre och yttre faktorer – som till exempel när rutiner eller kompetens blandas med väder eller förseningar från en leverantör. Dessa grundar sig ofta i att flera faktorer och personer samverkar på oberäkneliga sätt.
Intelligenta misslyckanden beskrivs däremot som rätt sorts fel. De sker i ny terräng, går inte att förutsäga och kan ge värdefull kunskap. Oavsett om det är en misslyckad dejt eller ett kliniskt experiment, så handlar det om små besvikelser – inte plågsamma fiaskon. De är till exempel oumbärliga i laboratorium och inom produktutveckling, för att till sist få fram det önskade resultatet.
Den här typen av misslyckanden menar Edmonson att vi ska omfamna – enkla och komplexa ska däremot minskas och förhindras så gott det går. Att på ny mark få oönskade resultat av genomtänkta experiment är viktigt i både barndomen och vuxenlivet. När ett barn försöker lära sig cykla eller en vuxen börjar spela golf medföljer en rad intelligenta misslyckanden, eftersom personen inledningsvis inte behärskar området. Edmonson menar att det i slutändan handlar om inställning: antingen spelar man för att vinna, eller för att inte förlora. Och den som inte vill förlora riskerar i slutändan att uppleva mindre glädje, äventyr och utveckling.