Länge trodde man att vår personlighet formades av arvet från våra föräldrar och den miljö vi växte upp i. Men det verkar inte vara hela sanningen. Ny forskning visar att det finns en tredje nyckelfaktor att beakta, nämligen slumpen.
Har du någonsin tänkt att ditt sinne för humor kommer från din pappa och din envishet från din mamma? Eller att din passion för naturen är resultatet av barndomens sommaräventyr? Vi har blivit bekväma med att hänvisa till arv och miljö för att förklara våra personlighetsdrag, men faktum är att en tredjedel av vårt personlighetspussel inte tydligt kan kopplas till dessa två faktorer.
Det är känt att syskon ofta har olika personligheter trots att de delar hälften av sina gener och har växt upp under liknande förhållanden. Genom att studera enäggstvillingar som separerats och vuxit upp i olika miljöer har forskarna kunnat uppskatta genernas och miljöns påverkan på personlighetsdrag. Men en omfattande studie från 2015 visade att så mycket som 34 % av personligheten inte kan tillskrivas vare sig gener eller miljö, och det är här tillfälligheterna kommer in i bilden.
Neurobiologen Benjamin de Bivort, Harvard University, har studerat hur tillfälligheter kan forma hjärnan och därigenom påverka våra personlighetsdrag. De Bivort använde bananflugor som exempel och upptäckte att även enkla insekter kan ha medfödda preferenser som inte enbart kan förklaras av gener eller miljö. Genom att studera dessa små insekters hjärnor lyckades han identifiera specifika nervceller som aktiverades slumpmässigt och påverkade deras beteende – en indikation på att även i vår egen komplexa hjärna kan slumpen spela en avgörande roll.
Våra hjärnor består av en otrolig mängd nervceller och synapser som bildar komplexa nätverk. Under hjärnans utveckling vandrar nervceller genom detta nätverk och bildar förbindelser. I ett kaos av byggande och omvandlingar är det oundvikligt att tillfälligheter kommer att spela en betydande roll. En slumpmässig inaktivering av en gen som påverkar en nervcells utveckling kan ändra dess förmåga att skapa förbindelser, vilket i sin tur kan leda till helt nya signalvägar och personlighetsdrag.
För att undersöka dessa processer närmare använder Benjamin de Bivort minihjärnor, små laboratorieframställda strukturer som liknar riktiga hjärnor. Genom att skapa genetiskt liknande minihjärnor under liknande förhållanden, är förhoppningen att kunna bevisa att tillfälligheter faktiskt kan skapa olika nätverk av nervförbindelser.
Om det visar sig att minihjärnorna faktiskt bildar slumpmässiga nervförbindelser måste vi kanske sluta skylla på våra föräldrar för våra mindre smickrande personlighetsdrag.