Två nya böcker ”Sömn: Hälsans hörnpelare” av Kerstin Brismar och ”Nattens gudar” av Ulf Ellervik belyser vår sömn med nya infallsvinklar.
I stort sett alla organismer, från bakterier till däggdjur, styrs av en egen dygnsrytm. Olika djurarter har utvecklat olika sätt att pendla mellan sömn och vakentid. Fladdermusen sover mest av alla, gärna tjugo timmar, och minst sömn får djur som äter föda med lågt energiinnehåll, som hästen och elefanten. Delfinen kan sova med en hjärnhalva i taget, samtidigt som den håller sig i rörelse. Andra djur sjunker ner i dvala över vintern. Jordekorren håller sig nätt och jämnt vid liv med en kroppstemperatur på fem grader och en puls på fem slag i minuten.
Hur fungerar vår sömn?
Vår sömn styrs dels av dygnsrytmen, en cirkadisk rytm som bestämmer vilken del av dagen vi är vakna och när vi förväntas sova, dels av en homeostatisk mekanism som håller koll på hur länge vi har varit vakna eller sovit. Dygnsrytmen kontrolleras av olika proteiner som regleras på DNA-nivå och påverkas av mängden dagsljus som ögats näthinna fångar upp och via synnerven skickar vidare till den så kallade suprakiasmatiska kärnan i hypotalamus, också kallad dygnsrytmskärnan. Kärnan kontrollerar tallkottkörtelns utsöndring av melatonin. Ju mer melatonin desto sömnigare blir du. Den homeostatiska nivån styrs av en liten organisk molekyl som heter adenosin som frisätts när hjärnan arbetar. Ju mer adenosin som släpps lös desto tröttare blir vi. Under natten minskar mängden adenosin gradvis vilket minskar sömntrycket och slutligen gör oss redo (ibland i varje fall) för en ny dag. Dina dagar och dina nätter är alltså resultatet av ett snillrikt system där hormoner och molekyler studsar mellan arv och miljö. En morgonmänniskas dygnsrytm kan ligga två timmar ifrån en kvällsmänniskas dygnsrytm.
Barn och ungdomars sömn är lite annorlunda
I Kerstin Brismars bok kan vi läsa om dygnsrytmens betydelse för barn och ungdomars sömn. ”Redan från födseln finns ett inneboende och fullt fungerande system som är förberett för att reglera dygnsrytmen. Med hjälp av signaler från omgivningen börjar en cirkadisk rytm att utvecklas. Efter två till tre månader varierar melatoninnivåerna tydligt under dygnet och vid sex månaders ålder har de flesta barn en etablerad dygnsrytm.”
Under tonåren senareläggs det biologiska dygnet. Vetenskapen har länge uppmanat utbildningsväsendet att anpassa skolschemat efter tonåringars förändrade dygnsrytm, ändå tvingas de flesta ta sig till högstadiet klockan 08.00 fem dagar i veckan. Enligt Barbara Canlon, professor i fysiologi och farmakologi, vid Karolinska institutet, skulle tonåringar må bättre och uppnå bättre resultat om skolorna började klockan 9.30 i stället.
Kronofarmakologi – nytt forskningsfält om sömn
Vi vet redan att vi har högst kroppstemperatur runt klockan sex på kvällen och lägst några timmar innan vi vaknar på morgonen. Vi vet att vi är mest skärpta tidiga förmiddagar, men har bäst reaktionsförmåga på eftermiddagen. Efterhand som vi lär oss mer om hur dygnsrytmen oavbrutet och cykliskt reglerar våra kroppars känslighet, vaksamhet och styrka öppnar sig också fler fält där kunskapen kan komma till användning. I framtida forskningsstudier kan våra individuella dygnsrytmer bli en lika central faktor att utgå från som våra kön eller vår ålder. Ett nytt forskningsfält, kronofarmakologi, studerar redan nu hur effektiva olika mediciner är, eller vilka biverkningar de får, beroende på när på dygnet vi tar dem.
I framtiden kanske skolbarn kommer få lära sig att läsa sina läxor vid just de tillfällen på dagen då deras suprakiasmatiska kärna vill det. Kanske världsrekordförsök i stavhopp kommer att ske i takt med idrottarens inre klocka. Kanske hjärnkirurger bara kommer få operera inom det tidsfönster då de når en optimal koncentration. Och kanske företag inser att de kan effektivisera sin produktion ytterligare några procent genom att anställa olika rytmer till olika skiftarbeten.