Compliance, adherence och nu – concordance. Vi bjuder på en närmare titt på begreppet som låter patienten bli kroniskt delaktig och får lättare att följa sin behandling.
Adherence-problematiken är synnerligen livskraftig. Trots att både mediciner och behandlingsmetoder blir allt bättre och mer effektiva, räknar WHO med att mindre än hälften av patienter som står på längre läkemedelsbehandling tar sin medicin på det sätt som läkaren förskrivit. Anledningarna kan vara många; otydliga eller komplicerade instruktioner, inget upplevt behov av medicinering, krånglig regim, överraskande och jobbiga biverkningar. Vården å andra sidan kan brista i instruktionsgivningen, i förståelsen för patientens situation och ibland i sin empati. Kanske har man heller inte alltid adherence-problemen för ögonen. Inte minst eftersom det säkert är uppenbart för läkaren varför patienten ska ta medicinen. Ändå är adherencen dålig.
Plats på scen för concordance!
I begreppets kärna ligger en stor hänsyn till patientens åsikt. Större än i adherence, och betydligt större än i adherence föregångare compliance. Concordance introducerades under senare delen av 90-talet av The Royal Pharmaceutical Society of Great Britain, eftersom man ville understryka hur kommunikation och samsyn mellan läkare och patient inverkar på hur väl en behandling följs. Man liknar mötet mellan patient och vård som en form av ”förhandling” där båda parter informeras om varandras åsikter och kunskap.
Målet är en öppen terapeutisk allians där missförstånd hålls stången och samförstånd eftersträvas. Finessen med concordance blir då att patienten känner sig bemyndigad och delaktig i beslut kring behandlingen. Och vårdpersonalen får input som gör valet av behandling mer individanpassat. Sammantaget ger det ett behandlingsval som är lättare att följa.
– Tell me and I forget, teach me and I may remember, involve me and I learn, som gamle Benjamin Franklin sa.