Patienter med obesitas och diabetes har behov av kontinuerlig uppföljning och att bli tagna på allvar. Men inom dagens vårdstruktur hamnar de ofta i kläm. Så vad kan göras för att förbättra situationen? Vi har pratat med Karin Kamme, en erfaren diabetessjuksköterska.
Karin Kamme är konsultativ sjuksköterska i Malmö stad och arbetar för att skapa samverkan mellan kommun och region, samt att genomföra kunskapshöjande insatser för vårdpersonal – ett arbete som är både komplext och utmanande.
Hur började din resa inom diabetesvården?
– Egentligen var min dröm att bli barnmorska, men efter några år på medicinen på Trelleborgs Lasarett fick vi våra två första barn. Då började jag i stället arbeta på Limhamns läkargrupp. Där sa min chef att de behövde en diabetessjuksköterska – och att det skulle bli jag. Så då fick det bli så! Det var bara att börja läsa på och gå på kvällsföreläsningar – det fanns mycket att lära. När Karin började läsa om diabetes på högskola insåg hon hur komplex och intressant sjukdomen faktiskt är.
– Att arbeta med typ 2-diabetes innebär nära kontakt med patienten, vilket ofta kräver många samtal och psykologi. Till en början kunde det ibland kännas som om ingenting hände, trots alla insatser. Men sedan kom patienter tillbaka med förbättrade blodsockervärden och sa att de faktiskt hade lyssnat på mina råd. Då känns arbetet meningsfullt.
’’Genom att ge patienter möjligheten att samtala med andra i liknande situationer kommer man långt.’’
Hur kommer det sig att du började arbeta med obesitas?
– Efter 15 år inom diabetesvården var jag med och startade upp en obesitasmottagning. Där arbetade vi mycket med gruppbehandlingar, där samma patienter följdes under ett helt år. Deltagarna kände en stark samhörighet eftersom de delade liknande erfarenheter av skuld och skam kopplat till sin sjukdom. Många patienter har blivit illa bemötta av sjukvården, vilket påverkar deras förtroende. Men genom att ge patienter möjligheten att samtala med andra i liknande situationer kommer man långt.
Vad är ditt uppdrag idag?
– I mitt arbete fokuserar jag på kunskapshöjande insatser för vårdpersonal. Vi började arbetet i de mest utsatta områdena, men insåg snart att behovet finns i hela Malmö. Målet är att utbilda all vårdpersonal inom Malmö stad och att förbättra samverkan mellan de två stora instanserna – kommun och region.
Samtidigt möter Karin Kamme och hennes kollegor utmaningar inom vårdens organisation.
– I Malmö har både kommunen och regionen ansvar för vården. Det innebär att vårdpersonal, rehab-team och andra roller har olika chefer och arbetar i olika journalsystem. Och mitt i allt detta står patienten.
Vilka lärdomar har du fått efter alla dina år inom vården?
– Jag har lärt mig vikten av att tro på patienten och att ha tålamod. Förändring tar tid. Jag har också insett hur avgörande det är att arbeta i team – alla roller behövs för att vi ska kunna se patienten från olika perspektiv.
Om du fick önska helt fritt, vilka förändringar skulle du vilja se i regionen när det gäller typ 2-diabetes?
– För det första skulle jag vilja stärka diabetessjuksköterskans roll. Idag prioriteras inte denna viktiga funktion tillräckligt högt. Om en kollega är sjuk ställs mottagningen ofta in, vilket är ett sätt att indirekt säga till patienten att hen inte är viktig.
Hon betonar även vikten av kontinuerlig uppföljning.
– Vi kan inte släppa taget om patienterna. Uppföljning, uppföljning, uppföljning – det är avgörande.
Karin önskar också en förändrad inställning till diabetes, en av vår tids största folksjukdomar.
– Det är positivt att man idag är bättre på att diagnostisera och förstå sjukdomen. När jag började arbeta med diabetes kunde patienter säga: Jag har inte diabetes, jag har bara lite för högt socker, eftersom det var vad läkaren hade sagt. Idag är det annorlunda, och man förstår bättre att det är en allvarlig sjukdom.
’’Vi måste vara rädda om våra sjuksköterskor.’’
– Kontinuerlig utbildning är ett enkelt sätt att hålla uppe motivationen, men idag prioriteras det inte tillräckligt. Det handlar ofta om några timmar – ett lågt pris jämfört med vad det kostar när en sjuksköterska väljer att säga upp sig.
Hur tycker du att utbildningar för vårdpersonal ska utformas?
– En bra utbildning ska vara neutral och gärna att man ses fysiskt och är på plats. Det är viktigt att kollegor får träffas, dela erfarenheter och nätverka. Sådana möten gör att man lär sig otroligt mycket.
Karin är positiv till användningen av kontinuerlig glukosmätning (CGM) för patienter med typ 2-diabetes.
– Det är ett väldigt bra verktyg. Patienten behöver kanske inte använda det hela tiden, men det kan göra stor skillnad att låna hem en CGM i en vecka, månad eller ett år för att få en tydlig bild av sitt blodsocker. Det är ett bra verktyg för att förstå hur man kan påverka genom att förändra sitt levnadssätt.
Kort om Karin Kamme
Titel: Konsultativ diabetessjuksköterska
Bor: Limhamn
Familj: Man och tre barn
Intressen: Promenader, vandring, Friskis & Svettis, umgås med vänner och äta god mat